Så då var det dags, jag har tagit steget och börjat blogga. Trodde aldrig att jag skulle sitta här vid datorn och skriva om det allra privataste.Men så sitter jag här! En helt främmande person för er, men kanske jag kan tillföra något som kan ge någon nått.

Jag har absolut inte den blekaste aning vad jag ska skriva egentligen, ska jag börja hela min livshistoria? Ska jag berätta hur min dag varit? Ska jag berätta vad kottan sa för roligt igår? Eller vilken djup diskussion sambon hade med våran nyblivna tonåring i eftermiddags? Ska jag inleda med att vara tvärdjup? Hur ärlig ska jag vara när jag skriver? Ska jag verkligen säga allt jag känner/tycker/hör eller ska jag vara artig och väluppfostrad och försköna det hela? Så långt har jag inte tänkt än. Jag är nybörjare på att blotta mig, jag är van att skriva ner på papper och kasta bort det sedan, alternativet att behålla allt för mig själv och trycka ner det i fotsulorna tills jag spricker som en överfylld vattenballong.....

*tar en prilla*

Nåväl, inatt håller jag mig vaken. Jag gör så ibland, jag arbetar nämligen mest natt. Så jag brukar "förvaka" så jag kan sova länge på dagen och arbeta hela natten strålande pigg. Den här tiden är otrolig viktig för mig, det är nämligen min chans till egentid. Att få vara vaken i lugn och ro, utan några som helst störningsmoment, att bara få sitta ensam i gästrummet vid datorn och titta på en film, eller nere i tvrummet framför en spännande okultdokumentär med en kopp cappuccino i handen och lite tända ljus. Jag som i grund och botten är en ensamvarg, njuter av dessa timmar i ensamhet när hela huset är tyst och stilla och alla sover. Som balsam för själen. Nå tro nu inte att jag inte älskar min familj för det, för att min familj är mitt liv och mitt allt. Finns inget jag skulle kunna göra för dem. Men jag tror att en välmående mor ger en välmående familj, eller tror och tror, JAG VET!

I skrivande stund så ligger "gammkatta" och spinner tyst medan han tittar på när jag skriver, en stor tass ligger på mitt lår och trycker ner klorna varsamt i skinnet. Och hela huset andas lugn.

Jag är lugn, jag mår bra. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter några tumultartade veckor så har jag ännu inte landat, och från att varit så gott som ångestfri i flera år så är den tillbaka med full fart. Ja det finns orsaker, stora orsaker. Jag har inte ens orkat bry mig om att jag har en blogg, har stru...

Har inte orkat blogga nått, har ingen energi kvar längre. Jag kämpar för att hålla huvudet över ytan hela tiden. Jag och min sambo har pratat ut och bestämt oss för att försöka få detta att fungera. Det är bra! Vi har även gjort ett försök till några...

Ja just nu känns det skit! Sonen fortsätter att smygröka, vad ska jag göra? Vad ska jag säga? Då det inte vill gå in! Han har uppenbara bekymmer men vill inte prata, jag finns ju här. Vet varken ut eller in. Jag har mer ångest, vill inte vara kva...

Har fått landat lite efter dessa dagar, konstigt nog har det nog varit bra för mig att arbeta. Komma hemifrån några timmar och få lite distans från allt. Att jag sedan har världens goaste kollegor som jag kan ventilera med är en bonus. Jag har fort...

Jag orkar inte med allt tjafs, jag orkar inte jag går under, jag drunknar. Ja så känns det idag. Just idag skulle jag vilja fly från allt och alla, packa väskan och försvinna i 10 år. Komma tillbaka och allt skulle vara solsken och gröna skogar igen....