Jag orkar inte med allt tjafs, jag orkar inte jag går under, jag drunknar. Ja så känns det idag. Just idag skulle jag vilja fly från allt och alla, packa väskan och försvinna i 10 år. Komma tillbaka och allt skulle vara solsken och gröna skogar igen. Nä självklart skulle jag ALDRIG göra det, men att jag känner så just idag går inte att förringa. Jag känner mig som en bov att jag måste hålla på att sonen ska hålla sig hemma efter kl 18 idag, dels är han förkyld och dels måste han hjälpa mig att se efter lilla kottan imorgon. Han blir givetvis ARG och hatar mig och sin "far".....ja det är inte roligt men jag hittar ingen barnvakt, inte min sambo heller. Och eftersom sambon pluggar på vardagarna utan inkomst måste han arbeta extra på helger när han blir inringd. Hade ett långt samtal med min son idag och jag förstår att han blir arg, jag förstår att han hellre vill vara med sina vänner. Men det är inte möjligt alla helger, tyvärr. Jag känner mig som en bov, det går inte att komma undan, och i mina svagaste ögonblick så känner jag att jag vill släppa honom helt och låta han göra vad fasen han vill, när han vill (Nej det skulle aldrig heller inträffa, bara en känsla)

Jag är hypersensitiv och känner precis genom honom hur han känner sig orättvist behandlad, jag ser på honom besvikelsen och ilskan över att inte få göra det han tycker om, han är så förbaskat duktig i skolan och han sköter för det mesta allt vi ber om, därför smärtar det desstu mer att inte låta honom göra det han vill.

Så just idag känner jag att jag bryter ihop, jag känner mig inte lämpad som mamma, jag känner mig värdelös, det känns som att jag gör nått fel, jag blir arg på mig själv, jag blir arg på min sambo, jag vill linda in mina barn i bomull och låta de få göra allt de älskar, jag vill inte att mina barn ska vara arg på mig, jag vill vara världens coolaste snällaste mamma i hela världen.......verkligheten ser annorlunda ut. Mina barn har regler och ramar och de hatar det......jag hatar det......Ångesten byggs på så fort jag stänger dörren och far till jobbet, jag är stark och stadig inför mina barn, håller på det jag sagt......åker iväg mot jobbet.......bryter ihop totalt!

Är det såhär det ska vara? Vad kommer hända med relationen mellan mig och mina barn? Kommer de hata mig för all framtid? Suck jag orkar inte......snälla låt allt bli enkelt igen!

Snälla låt allt bli enkelt igen, snälla snälla snälla!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter några tumultartade veckor så har jag ännu inte landat, och från att varit så gott som ångestfri i flera år så är den tillbaka med full fart. Ja det finns orsaker, stora orsaker. Jag har inte ens orkat bry mig om att jag har en blogg, har stru...

Har inte orkat blogga nått, har ingen energi kvar längre. Jag kämpar för att hålla huvudet över ytan hela tiden. Jag och min sambo har pratat ut och bestämt oss för att försöka få detta att fungera. Det är bra! Vi har även gjort ett försök till några...

Ja just nu känns det skit! Sonen fortsätter att smygröka, vad ska jag göra? Vad ska jag säga? Då det inte vill gå in! Han har uppenbara bekymmer men vill inte prata, jag finns ju här. Vet varken ut eller in. Jag har mer ångest, vill inte vara kva...

Har fått landat lite efter dessa dagar, konstigt nog har det nog varit bra för mig att arbeta. Komma hemifrån några timmar och få lite distans från allt. Att jag sedan har världens goaste kollegor som jag kan ventilera med är en bonus. Jag har fort...

Igår satt jag och sambon och tittade på tv:n, han ställer sig upp och ska precis gå in i köket då tv:n byter kanal av sig själv och går in i menyn. Jag som verkligen tror att andar finns hajjar till på en gång. Min sambo dock tycker det hela är humbu...