Varje sommar så lånar vi en häst av en kollega till mig, denna häst är helt underbar och passar min dotter perfekt. De har liksom hunnit växa ihop med varann. Hästen är gammal och underbar med barn, och hon har lärt min dotter mycket på dessa två somrar vi fått rå om henne.

Ikväll kom frågan "Vill ni ta över henne helt?"

Hundra tankar flyger igenom mig, hinner jag? Har vi råd? Har jag ork?

Försöker att tänka igenom en för och nackdelslista.

Vi älskar hästen otroligt mycket, hon är som en del av mig och dottern. Hon har aldrig varit skadad i hela sitt liv, hon är 22 år gammal men är av en ras som blir långt över 30, hon är inte dyr att ha i varken mat eller stallplats, 3 månader under sommaren är det absolut inga problem med tid eller ork. De dagar min dotter inte vill dit så tycker jag att det är mysigt att vara där och pyssla. Går jag ner 20 kg så är det inga problem för mig att rida henne heller (ja jag har 20 kg övervikt)

Nackdelarna då, det är väl oförutsedda utgifter, hennes ålder till trots, eksemhäst, och just det här att orkar jag detta året runt?

Ååååå jag vill, men klarar jag detta?

Så då var det dags, jag har tagit steget och börjat blogga. Trodde aldrig att jag skulle sitta här vid datorn och skriva om det allra privataste.Men så sitter jag här! En helt främmande person för er, men kanske jag kan tillföra något som kan ge någon nått.

Jag har absolut inte den blekaste aning vad jag ska skriva egentligen, ska jag börja hela min livshistoria? Ska jag berätta hur min dag varit? Ska jag berätta vad kottan sa för roligt igår? Eller vilken djup diskussion sambon hade med våran nyblivna tonåring i eftermiddags? Ska jag inleda med att vara tvärdjup? Hur ärlig ska jag vara när jag skriver? Ska jag verkligen säga allt jag känner/tycker/hör eller ska jag vara artig och väluppfostrad och försköna det hela? Så långt har jag inte tänkt än. Jag är nybörjare på att blotta mig, jag är van att skriva ner på papper och kasta bort det sedan, alternativet att behålla allt för mig själv och trycka ner det i fotsulorna tills jag spricker som en överfylld vattenballong.....

*tar en prilla*

Nåväl, inatt håller jag mig vaken. Jag gör så ibland, jag arbetar nämligen mest natt. Så jag brukar "förvaka" så jag kan sova länge på dagen och arbeta hela natten strålande pigg. Den här tiden är otrolig viktig för mig, det är nämligen min chans till egentid. Att få vara vaken i lugn och ro, utan några som helst störningsmoment, att bara få sitta ensam i gästrummet vid datorn och titta på en film, eller nere i tvrummet framför en spännande okultdokumentär med en kopp cappuccino i handen och lite tända ljus. Jag som i grund och botten är en ensamvarg, njuter av dessa timmar i ensamhet när hela huset är tyst och stilla och alla sover. Som balsam för själen. Nå tro nu inte att jag inte älskar min familj för det, för att min familj är mitt liv och mitt allt. Finns inget jag skulle kunna göra för dem. Men jag tror att en välmående mor ger en välmående familj, eller tror och tror, JAG VET!

I skrivande stund så ligger "gammkatta" och spinner tyst medan han tittar på när jag skriver, en stor tass ligger på mitt lår och trycker ner klorna varsamt i skinnet. Och hela huset andas lugn.

Jag är lugn, jag mår bra.