Jag tänker inte se några nyheter på ett tag nu, tänker inte läsa någon dagstidning heller! Tänker leva i min egna rosiga värld men vanliga vardagsbekymmer! Varför undrar ni? Jo för jag lider så med alla stackars människor där ute som måste leva i krig och ond bråd död och oro, lider verkligen med alla stackare som lever med ebola omkring sig. Min ångest maximeras av oro av att det ska bli krig här i Sverige också, eller att ebolan kommer hit och tar död på oss alla som jag skrev tidigare så lever jag mig in i en "verklig" värld när ångesten biter tag i mig. Så för att klara av att stå på benen och ta hand om inte bara mig själv utan min familj och mina djur så måste jag kapa udden av sånt som förstärker min ångest. Dagstidningar och nyheter på tv är en sådan sak exempelvis.

Så för att prata om något annat så har jag nu kommit överens med hästägarinnan att jag fortsätter att låna hennes islänning över vintern, och känner jag att jag orkar och har råd att ha kvar henne så köper jag henne. Hon är verkligen helt underbar både hästen och hennes ägare! Så idag passade jag på att shoppa lite mer grejjer åt henne (hästen alltså) lite braatthasaker. Sedan for jag och dottern till ridskolan och hon hade lektion, idag fick hon en liten ponny som jag fick släpa runt i manegen med, dottern var inte alls nöjd då hon är van att rida "sin egen" som är en pigg gammal dam som lyssnar på henne. Så att jämföra henne med en vanlig ridskoleponny går inte, testa förklara det för en arg femåring!

Nåväl lektionen flöt på ändå trots att min kära dotter inte var så glad, hon lärde sig äntligen att rida lätt. Hon har varit så van att sitta ner hela tiden då "våran" häst mest töltar. Men nu fattade hon skillnaden på trav och tölt och jag blev så stolt.

Sedan for vi hem käkade tacos och jag kastade mig i duschen för att sticka iväg och jobba extra (lär bli mycket extraarbete i framtiden om vi ska ha häst) Tack och lov är inte augusti slut än så jag får fortfarande ut sommarbonus för extrapass. Så nu sitter jag här.....

Trodde det skulle komma sms från sonen men det kom aldrig nått, vilket då innebär att sambon inte kläckt ur sig att sonen inte kommer ha tillåtelse att gå på ungdomsgården imorgon. Suck, jag blir lite ledsen för sonens skull men jag förstår min sambos resonemang, sonen har alltså haft utegångsförbud i snart en vecka pga av olika orsaker. Och att gå på gården imorgon är efterlängtat, sambon tyckte att han inte skulle gå för då kanske han äntligen förstår att det kommer en konsekvens av att hitta på jäkelskap. Själv har jag jävligt svårt för att sätta "straff" men förstår ju varför man måste ge konsekvenser av handlingar för att förstå saker när man växer upp. Men det gör ont i mammahjärtat! Jag hoppas så innerligt att sonen nu tagit till sig av allt vi pratat om och att han försöker sköta sig i framtiden, att han accepterar att vi ibland säger nej och att det alltid finns orsaker varför vi gör som vi gör.

Det är svårt att uppfostra en tonåring! Det är mycket enklare när de är små. Satt och tittade på kort från när han var bäbis, mitt lillpyre <3 Har så svårt att förstå att han nu går i årskurs 7, vart tog åren vägen?